"Det kvittar vad jag säger, du kommer ändå vara nere."

Men alltså.. Jaha. Det är ju kul att veta att folk bryr sig när man väl säger som det är och berättar att man är nere. Då är det inte lönt att slänga till med uppmuntrande ord för jag kommer ändå vara nere.

Jag hatar människor.

Är officiellt utanför. Igen.
Alltså, fattar inte. Är det så jävla svårt att prata med mig istället för att medla genom en tredje part?

Är dessutom så jävla trött på att folk hackar på mig för saker jag inte kan rå för. Jag. Kan. Inte. Hjälpa. Att. Jag. Får. Frånvaro. Om. Jag. Inte. Kommer. Till. Skolan. På. Fredag.
Jag är ledsen, men skolan tar inte hänsyn till om folk fyller år.

Det känns som att min kropp håller på att vända sig ut och in. Jag minns inte när jag inte hade ont i magen senast. Jag kan knappt fokusera på lektionerna längre. Jag gråter gråter gråter hela jävla tiden. Tur att man inte sminkar sig åtminstone. Då vet ingen om det. Eftersom jag inte liknar en panda efter mina toalettbesök.

Känner för att äta rakblad.

Jag har klösmärken över halsen. Allting brast igår eftermiddag. Jag orkade inte mer och där fanns inget annan vapen än naglar.
Jag föll.

Senare föll jag igen. En vän har lämnat denna värld. Förmodligen piller. Jag har inte gråtit för jag tror inte jag har fattat det än. Det känns helt galet att hon skulle försvinna för alltid.

Ännu senare får jag veta att en bekant/vän är spårlöst försvunnen och efterlyst. Förmodligen nere i drogträsket igen. Hennes far är helt förstörd och flera andra också.

Men hey, jag fick åtminstone mvg på ett referat i skolan.

Fml.