Totalt jävla stagnerad.

Tiden har stannat för min del. En persons band har hamnat på spotify och de har varit i staterna på turné. Folk har "nära och kära". Folk har folk som kommer långväga för att träffas.

Vad har jag? Inte ett skit. Vänner som ständigt ställer in. Familj som couldn't care less.

Allting är bara skit skit skit. Jävla fucking kukskit.

I think they've already won, 'cause my love is gone.

Jag klarar snart inte fler jävla strider.
Självhat och självhat och självhat.
Vill skära mig igen. Men gör det inte. Vill inte.
Ändå.

Vill köra en jävla sabel genom halsen eller något.
vore fint.

Bye bye din gnälliga jävla sopa liksom.

Tro inte för en jävla sekund att du är något.
Du betyder ingenting, älskling.

Skitkänslor och sådant.

Jag skiter i vad folk säger. Det finns ingen som tycker om mig genuint.
När en "nära vän" bara slutar prata med en, pga ens känslor. Och ändå sparar jag hans jävla batteri eftersom han ville ha tillbaka det.

Sticker hål och rispar och slår, men skitfuckingsamma liksom.
Kan lika gärna dricka syra istället, vem fan orkar bry sig.

Säg vad fan du vill, du vet lika väl som jag att inte du eller någon annan bryr sig.

I scare myself to death.

Jag har så många tankar som jag inte vet vart jag ska göra av dem.

Jag vill förstöra människor. Skjuta och skära sönder allihopa.
Jag vill slakta hela jävla skiten och skratta dem rakt i ansiktet när de ser vilken makt jag har över dem. Fega jävlar.

Jag vill skjuta folk. Jag vill gå ut mitt i staden och skjuta ner varenda jävel jag ser. Jag vill såga itu någon. Skära upp någon från skrevet upp till halsen, dra ut alla jävla inälvor och hänga fanskapet i sina egna tarmar.

Jag har så jävla många tankar som jag inte vet vart jag ska göra av dem.

Luft

Kan inte andas, orkar inte.
Hatar att gråta, men lik förbannat kommer gråten.

Det känns verkligen bra att veta att man är ett problem.
En böld i röven.
En jävla vagel i ögat.

Blä

Jag känner för att slica upp hela jävla huden.