Kan inte andas, orkar inte.
Hatar att gråta, men lik förbannat kommer gråten.
Det känns verkligen bra att veta att man är ett problem.
En böld i röven.
En jävla vagel i ögat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att vakna är en bedrift. Att gå upp är ett vunnet krig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar