Gårdagens intag:

Två smörgåsar
Nio bitar veg. sushi
Tjugofyra gram marabou mjölkchoklad
En mellanpommes med cheddardippa
En mcflurry

Fy farao vad dåligt jag åt igår. Det gick väl an fram tills jag köpte pommes tror jag. Men ja, gjort är gjort. Sushin var skitgod som vanligt i alla fall!

Idag städar jag. Det går långsamt fram, men det går. Snart ska jag gå ner i källaren och lämpa av min jätteryggsäck och mitt tält. Finns ingen plats att ha det inne på mitt rum och det känns som att jag inte ska tälta mer i år i alla fall.
Börjar bli hungrig också. Vet inte vad jag ska göra för middag. Vi får se!

Dagens intag:

3 ägg
1 skål yoghurt
4 rostade smörgåsar med ost

Det är varken mycket eller lite. Det är bara fel. Det blev sjukligt sen frukost och ingen middag.
Eller, mackorna var middagen rättare sagt.

Jag har bestämt mig för en sak. Jag ska gå ner i vikt. Ska. Men inte bara för min hälsans skull, eller för estetiken.
Jag tänker gå ner i vikt för att kunna genomgå en bröstoperation.

Sedan jag fick mina bröst runt 9-10års åldern har jag avskytt dem. De har aldrig någonsin sett "normala" ut. De var inte hyfsade tuttar som blev större och hängigare med tiden jag gick upp i vikt, utan de "föddes" hängiga och rent av fula. Ska jag vara ärlig så skiter jag fullständigt i om mina vänner säger "du ska inte skämmas", för jag skäms något otroligt för mina bröst och gråter ofta över dem. Töntigt, jag vet.

Men det är fan inte roligt att vara 22 år och ha tunga hängpattar med bröstvårtor stora som havreflarn (nästan i alla fall) och vårtor som aldrig skådat något annat än marken jag gått på.

Detta, vill jag påpeka, är ytterst jobbigt att skriva ut på en blogg på nätet för hela världens beskådan, även om jag vet att det är typ, en person som läser.
Men jag måste göra det här. För min egen skull.

Det måste bli en ändring på det här nu.

Gymnasiet sket sig, men jag försökte åtminstone. Var arbetslös i ett år, kämpade som ett djur för att få ett jobb, men fick aldrig något.
Nu pluggar jag röven av mig för att fixa ett slutbetyg så jag kan fortsätta plugga röven av mig, alternativt jobba röven av mig.
Nu har jag lov. Sitter på min feta röv med typ inga pengar och skulder. Jag fick "låna" pengar så jag hade råd att åka iväg på festival.

Jag vill också vara ett socfall. De socfall jag känner lever nästan loppan för fan. De har råd att shoppa för tusentals kronor. De har råd att köpa en mobil, en kamera eller något annat bara sådär.
Eller så har de flyt som fan. Kompisar som betalar, bjuder på mat etc. Så de kan göra vad de vill.
Saker jag hade sett fram emot att göra, men inte kan. Eftersom jag äger 60 kronor.

Så ja. Ursäkta om man är lite bitter när de som inte gör något kan leva så, och de som faktiskt jobbar/pluggar inte har råd med ett skit.

Jag hatar mitt liv.
Jag hatar att vara fattig.
Jag hatar folk som tror de är fattiga för att de inte får typ, 10.000 spänn i fickan av soc.

Fan vad jag hatar.

Om jag hade sett Fröken Sverige nu, så hade jag förmodligen börjat gråta.
Bah. Orka vara jag.
Orka gråta för minsta lilla.
Orka att jag började gråta för att pappa handlade allt utom just det som jag var sugen på. Låter så sjukt jävla bortskämt.
Palla.

Palla att jag gråter varje gång jag är hemma.
Är det konstigt att man lever över sina tillgångar och åker iväg på festival istället då?

Somliga av oss har nämligen ingen fristad.

När jag var yngre och skar mig, så var jag överdramatisk och korkad.
När jag berättade om när jag försökte dränka och hänga mig i lågstadiet, så var jag överdramatisk.
När jag gråter, skriker och panikandas så är jag överdramatisk.

Men när min lillebror får utbrott och beter sig illa,
då är han deprimerad.