Min ekonomi är lika tight som en 5-barnsmammas fitta.

Det känns som om det här inlägget mest kommer handla om min obefintliga ekonomi.
Det känns även lite som om folk inte riktigt förstår hur lite jag egentligen har.
Granne vill ha med mig till arvika, vilket vore nice förvisso, men sen vill Mikaela ha med mig till emmaboda, och Ludwig vill ha upp mig till stockholm. Jag kommer ruinera mig själv. Fast det vore så jävla nice att få göra en massa saker. Tra lala.

Igår var jag på bio med Carl-Johan. Vi såg drag me to hell med extremt enerverande människor. En duktig brud gick och sa till, efter en stund slutade filmen, och in kommer 2 män och slänger ut de pratande åbäkena. Det var fint.
Tyckte dock de kunde slängt ut de skrikande småflickorna också. "12åringar som har lyckats komma in på 15årsfilm" som CJ så bra uttryckte det.
Efter filmen så tog vi bussen ner till öt och gick därifrån in till stan och pratade om spännande saker, släktforskning osv. Satte oss vid domkyrkan i lund ett tag och rökte, och fortsatte sedan promenaden hem till CJ som tog på sig varmare kläder, och efter det fortsatte vi att gå ännu mer.
Min vad krampade när jag skulle gå hem från bussen här hemma, det var en bit att gå från regionbussen. Kände mig dock relativt pigg hela tiden, Ludwig ringde vid halv sex-tjugo i (var framme i malmö då) och vi pratade på.
Tog morgonrundan med Frithiof, och allt var chill. Det gick utför när jag råkade lägga mig ner. Då var jag körd. Vaknade vid 14.

Reklam för paradise hotel på tv6. Klöker bara jag hör titeln. Fy fan.
Kan inte någon jättefet människa checka in där istället? Bara för spänningens och principens skull. Tittar förvisso inte på skiten, men såg ett avsnitt hos Granne någon gång när han tatuerade. Det är ju bara levande Barbies? Spinkiga, översminkade horor med sönderblekt hår ungefär. Herregud.

Nä, kan inte skriva mer nu. Återkommer kanske senare, måste kolla till så min råtta fortfarande lever. Hennes syster dog för någon vecka sedan. Bah.

"Det händer aldrig mig"

Fy farao. Något av de värsta samtal man kan få.
Han, min bror, narkomanen-numera-alkoholisten, ligger på sjukhus.
På neurokirurgiska i lund. Har antagligen fått ett fett slag mot skallen, då det spräckts. Inre hjärnblödningar, skallskador, frakturer.. Jackan var borta, jackan med nycklarna, mobilen etc.

Han minns ingenting. Jag hoppas att han minns när han vaknar "ordentligt".
Hoppas han minns vem som gjorde det, hur de såg ut. Då ska jag hunt them down och bryta nackarna av de fega jävlarna. FY FAN!
En kvinna vakar över honom. Fall något skulle hända. Fall han skulle få nya hjärnblödningar.
Stackars mamma. Stackars lilla mamma.
De hittade honom blodig inatt. Opererad i morse.
Bajs.

Var nere i stan idag, lämnade Olofs saxofon på skolan, äntligen.
Drog till triangeln och skulle pierca oss, jag och Mikaela. Hon läppen, jag tungan.
Hon fick börja. När det var min tur så kunde jag inte. Helt enkelt inte nu.
Var för varmt, var för orolig. För nervös. Allt på en gång liksom.
Bokade in en tid den.. 13de tror jag? Sen ska jag bo hos Mikaela tills svullnaden har gått ner.
Vet inte varför just tungan skrämmer mig så? Visst, jag är rädd varje gång jag ska gadda/pierca mig. Men aldrig såhär. Aldrig så att jag bangar.
Det löser sig.
Förhoppningsvis.

You see the smile that's on my mouth,
it's hiding the words that don't come out.
All of my friends who think that I'm blessed,
they don't know my head's a mess.

No, they don't know who I really am,
and they don't know what I've been through,
like you do.
And I was made for you.

(For who?)

Fy i helvete. Jag orkar inte.