Roadkill leftover.

Där rök min blogg-oskuld, och nu sitter jag här.
Fast rent tekniskt sett, så ligger jag. Tjusningen med bärbar.
Även om den driver mig mot att stoppa huvudet i en hink med elektriska ålar.
Sega datorfanskap.

På tvn visas skabb i mänsklig form.
Glamour girls tror jag visst programmet heter.
Är det meningen att alla vi som inte kan sova ska bli straffade?

Vad ska moi skriva om då?
Jag vet inte. Det står stilla i huvudet, samtidigt som det virvlar en orkan av tankar.
Tabubelagda tankar månne?
Det skiter jag.
Jag är kåt så jag håller på att explodera, jag är livrädd för dagen som kommer (ännu ett steg mot misslyckande, WOOOOOO!!!!!!) och jag vill bara stanna upp och skrika mig tom.
Men istället blir det en grogg. Receptfritt lugn.

Vad mer då?
Byter kanal till trean och inväntar ett mutat avsnitt av "are you smarter than a fifth grader?".
04.45 visas dokumentären om Fritzl som jag missade. Fina fiskar.

Rubriken?
Ja, ett vemodigt jävla roadkill leftover är vad man är.
Vet inte vad som har hänt, vad som händer och var man ska ta vägen.
Men jag ska inte klaga säger de.
Nej nej.
Ändå kan jag inte låta bli, för det där med att gnälla tills folks öron blöder är liksom min grej, min talang. Mitt partytrick! Utan gnällandet skulle väl ingen veta vem jag var, så då återstår det bara att gnälla vidare.

Nä, serru, nu har jag ordbajsat klart för den här stunden och ska återgå till min part time lover and my fulltime friend; tvn.

Adjökos!