Ge mig vingar.

De berättar sagor ingen hört förut,
jag brukar fråga mig själv, "när ska livet ta slut?"

Jag snackar tydligen skit om någon och jag härmar visst någon.
Snart drar jag härifrån, inte ens när man är på varsin sida av landet så får man vara ifred.
Jag orkar inte. Har dessutom fått något jävla skit på ena armen som ser asläskigt ut.
Jaja. Whatever. Som om någon skulle bry sig.

Frithiof har tuggat sönder ett par av mina finskor. GREAT! JUST FUCKING GREAT!
Jag skänker snart bort hundjäveln alltså. Eller lobotomerar honom så han blir snäll.
Tur han är söt i alla fall.

Jag hatar sådana här dagar, jag hatar dem! Allting är mitt fel och jag förtjänar att dö dö dö.
Det är så vansinnigt nära att jag super mig full och går ut och låter någon göra vad fan de vill med min kropp. Igen. Osynlig självdestruktivitet är lätt bäst. Så kan alla andra bara fara och flyga, för jag SKÄÄÄÄÄÄÄR inte mig!

Fuck it. Jag orkar inte. Nu ska jag dricka mig skitfull och sova som ett barn.
Det är ändå inte någon som bryr sig direkt-

Adjökos.