onsdag 27 maj 2009

Ge mig vingar.

De berättar sagor ingen hört förut.
Jag brukar fråga mig själv; "när ska livet ta slut?"
Jag är hemsökt av en demon i min garderob,
men jag står kvar där som ett fån.

Jag är för trött för att sova, för pigg för att va' vaken.
För full för och gå, för hög för och kunna tänka klart.
För korkad för att orka med dig, för trög för att höra.

Fy fan, jag orkar inte mer.

Fint att jag slängde bort 4 år på den jävla kukskolan.
4 år för att bli underkänd i allt, 4 år för att bli sepedissad av TVÅ olika klasser.

Så jävla underbart. Det är fan inte konstigt att man blir deprimerad när man inser att 4 år av ens liv är totalt bortkastade. "Du kan ju komma och titta på oss innan vi går in på vår bal". HAH! Ja, det låter jättelockande att slänga ut pengar på buss för att glo på det man missar i 5 mintuer, och sedan åka hem igen. Nej tack. Försent nu ändå, men i alla fall.

4 jävla år av misslyckande. 4 jävla år av bitchiga slynor. 4 jävla år av ingenting.

Inte ett jävla piss. Inte ens en endaste jävla studentfest. Okej, en. Som jag inte ens vet när den är. Eller om jag har råd att åka på den. För den ligger så jävla långt bort.

Snälla, ta mig bara härifrån, jag orkar inte att jag är så jävla misslyckad.

Ge mig vingar, jag vill flyga till ett annat land.
Ge mig vingar, jag vill bara ta dig i famn.

Allting suger så jävla hårt. Folk är såna jävla backstabbing bitches, och jag vill slaya hela jävla världen. Vad fan är folks problem? Lär er bete er, peeps!

Ringde dig igår, men du var inte där.
Fy fan vad jag hatar att vara kär.
Skickade brev till dig, men du har inte svarat än.
Och jag som trodde att du var min änglavän.

Jag undrar vad som händer om man dricker salubrin? Man kanske borde testa, får kanske världens kick. Kanske världens drog, världens berusning, världens förgiftning.
Världens grej!

Idag har jag varit sjukt duktig. Har dammsugat hela jävla lägenheten. Skulle ha städat härinne också, men alla jävla pepp och ork och reason försvann. "Jag kommer inte". Nähä. Skit i det då.
Finns inte en enda pålitlig människa. Inte en.
Har fått fina impulser ett tag nu att bara skära upp handlederna utan att tänka på konsekvenserna. Bara göra det. Vem fan skulle bry sig liksom?
Precis.
Jag får inte grepp om tankar och känslor idag, allting blir bara osammanhängande dravel. Skitsamma. Unimportant. Det är nog ändå ingen som läser denna bloggen utom jag själv. Fast det gör inget. Folk får göra vadfan de vill, inte mitt problem.

Allt jag ser i mina drömmar är honom och blod.

1 kommentar:

  1. Någon läser och ser hur du mår. Jag kan inte hjälpa eller lindra din smärta. Jag har mått som du. För min del har jag funnit stor tröst och kraft att gå vidare genom att läsa och ta till mig av det Jonas Gardell skriver och säger. För att citera Jonas "Du är aldrig ensam..."

    SvaraRadera