Friday I'm in love

Inte riktigt kanske. Det är fredag, men jag är inte kär.
Tror jag. Kanske i själva illusionen. Men inget annat. Det är inte värt det.

Idag kom värmland! Carro nästan hyperventilerade, eller det lät så i telefonen åtminstone. Jag är också lite nervös faktiskt. Varför? Jag tror jag lever genom andra liite för mycket. Haha! Det är inte enkelt att ha 2 vänner allt som allt.
Varav den ena ska bli mamma (är sjukt glad för hennes skull, men samtidigt vet jag inte hur jag ska hantera att hon trots allt "bara" är 17), men hon är trots allt väldigt mogen för sin ålder och har alltid varit. Jag minns när vi blev vänner, jag gick i åttan och hon femman. Folk trodde alltid att det var tvärtom.
Fast antagligen så tror folk fortfarande att det är hon som är 3 år äldre än mig, snarare än tvärtom.
Den andra vännen bor i lund, och har aldrig pengar. Vilket innebär att jag alltid får åka till henne, vilket jag älskar, dock börjar pengarna sina som fan nu. Inte nice.
Det där jobbet får ta och komma snart tycker jag.

Idag är det fredag, som sagt. Vad händer då, undrar ni?
Jo, det ska jag tala om för er; ett big jävla nothing! Som sagt, det är aldrig någon som vill umgås med mig, mer eller mindre, så det blir att sitta hemma för min del. Kul!
Och tro inte att jag inte försöker, nä nä! Jag försöker bjuda in mig själv, jag försöker fråga folk om de vill hitta på något, but noo!
Alltså, har jag bajs i ansiktet eller är jag bara allmänt vidrig så att folk inte vill ha med mig att göra? Inte ens gamla vänner, som man faktiskt kom sjukt bra överens med förr.
Inte vänner som man lekte spice girls med, inte gamla klasskompisar (HAHAH, hade typ aldrig kompisar när jag växte upp. Varken grundskola eller gymnasium).

Det är fint att veta att man är ungefär lika uppskattad som mögligt bajs.

Okej, nu gnäller jag igen. Sorry. Det bara blir så av någon anledning.
Men hey, jag är faktiskt ganska snäll egentligen!