Jag åt kex, hoppades på att kräkas.
Rakade armhålorna, hoppades på att skära mig.
Planerar att raka benen. Hoppas på att skära mig.

Ibland undrar jag om folk tror att jag är dum. Antingen det, eller så måste tanken på mig vara utmattande.
Jag gör två saker under mina dagar. Går i skolan och sitter på mitt rum. När jag är ledig sitter jag enbart på mitt rum.
I stora drag.
Oftast är folk, även min mor, för trötta för att umgås med mig tydligen. Så det måste innebära att jag är så sjukt jävla utmattande, eftersom ALLA är för trötta för att umgås med mig.

Jag behöver fixa något att äta på en skolutflykt imorgon. Och jag behöver tamponger. Men jag skiter i mat och använder för stora tamponger istället för att ge mig iväg ensam. För jag vågar helt enkelt inte.
Jag är skiträdd för att åka iväg ensam.
Jag är skiträdd för att vara ensam.
Men ensam är jag. Och förblir.
För ingen orkar umgås med mig.

Men det känns samtidigt bra. Om man är ensam kan ingen komma åt en. Ensamheten är lite som en källare. Halvt bombsäker.

Ingen får komma nära. Men lämna mig aldrig.