Som en klump i magen.
Nu har jag klantat mig igen.
De hatar mig. De där. Alla.
Människor.

Jag är inte ens som en bajskorv. Bajskorvar drar åtminstone till sig flugor.
Jag förstår varför folk börjar knarka.

Ibland funderar jag på att börja knarka. Eller skaffa ett barn. Bara för att känna att jag har någonting. Känna att jag lever. Eller att jag har kontrollen att dö.
Om jag hade haft ett barn hade jag åtminstone haft något att leva för.

Det enda mitt liv går ut på är att plugga (och självklart är jag en jävla medelmåtta) och titta på skitprogram på tv. Sitta vid datorn. Spela något meningslöst onlinespel som jag tröttnade på för flera månader sedan.

Jag insåg idag att jag ska åka på festival med människor som fullkomligt skiter i om jag lever eller dör. Att vi förmodligen ska åka med en person som får mig att må så otroligt jävla skitdåligt att jag överväger att sälja min biljett och stanna hemma istället.

Kontaktannons:
Misslyckat, motbjudande fetto söker... Någon.