Jag tror lite att jag är totalt värdelös.
Eller, jag tror inte. Jag vet.
Ingen behöver mig, verkligen ingen! Alla har någon, någon bättre, någon som är så jävla bra. Jag är en sån där man hör av sig till för att det inte finns något bättre.
Känns så jävla fint att man betyder noll, t.o.m för sina "bästa vänner".
Skitfint, verkligen.
Jag ger upp. Jag orkar inte försöka finnas till hands. Orkar inte bry mig mer. Det betyder ändå inget. Jag är ungefär lika betydelsefull som en möglig fiskpinne.
Det är så inte lönt att försöka vara snäll och omtänksam när folk ändå bara skiter i en. Det finns alltid någon bättre.
Orkar inte kämpa för ingenting.
Ångest med kräkkänslor är SÅ underbart.
Tss, as anyone would give a shit.
[Ett skott i pannan och en pil i bröstet]
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar