Jag får panik bara av att tänka på min "framtid".
Vilken jävla framtid? En parkbänk och en flaska explorer?

Jag hoppade av skolan för att jag inte klarade av det. Jag kan inte sitta stilla och lyssna utan att somna, jag kan inte koncentrera mig osv.
Därav vet jag inte hur jag ska klara av vare sig komvux eller folkhögskola.
Jag får inget jävla jobb och ingen jävla praktik, vilket leder till att jag kommer få praktik i något grisigt gatukök- vilket i sin tur leder till 3 månaders volontärarbete på ett ställe som jag kommer må så vansinnigt jävla dåligt av.
REAL NEAT!

Det känns jättetöntigt och hemskt att faktiskt tänka det, men det känns lite som om jag lika gärna kan ta livet av mig här och nu.
Gör typ ingen skillnad.