Jag lever för dåtiden.

Jag gör nog det.
Kan förklara varför, efter jag uppdaterat det fina som hände den 11.

* Får en söt hatt i "ridhjälmsmodell" av mamma som jag hittade förklarat efter en googlesökning. Den är jättesöt, men JÄTTEefeminin! Får se hur jag ska lyckas använda den.
* Strax efter detta, hittar jag ett par skor som jag har spanat på i månader på rea- från att ha kostat 500 till att kosta 150! I rätt storlek och allt! Underbart!
* Efter att tag när vi har vandrat upp mot värnhem, så tar vi en tur in på Westerblads, en jättemysig hattaffär som även varit med i hipp hipp. Världens sötgubbe som hjälpte till helt sjukt mycket, och visade ett plommonstop i storlek 53! HELT JÄVLA FABULOSO! Annars har alla plommonstop jag hittat varit i minst storlek 55-56 eller något sådant.
Som grädde på moset är det ett original, en äkta failsworth, och den är sprillans ny. Priset på den var (egentligen) 2600, men denna underbara man ger mig en rabatt på 2100 spänn, dvs att jag får den för 500! Och mamma betalar dessutom 100 av den! LYCKAN ÄR TOTAL, JAG ÄR ÄNTLIGEN ETT PLOMMONSTOP, OCH DET ÄR ETT ÄKTA! INGET JÄVLA BUTTERICKSTJAFS! Jag är så vansinnigt kär i det, och kommer vårda och skydda det med mitt liv. Seriöst alltså.

Idag har jag skrivit ett personligt brev. Blev inte ens en halv sida. Får be någon korrekturläsa det sedan och säga vad denne tycker. Hoppas på det bästa, vill så badly ha detta jobbet. Nästan lika mycket som min hatt, höhö.
Men allvarligt talat, får jag detta jobbet så kommer jag börja gråta av glädje.

Har även köpt 2 garnnystan, ett mörkgrått och ett.. Snorgrönt? Haha! Men det är nice.
Har börjat sticka igen, vilket jag inte har gjort sedan mormor dog.
Knappt det, det måste vara ännu längre sen. Det löser sig.

(Vill ut ut ut)