Ingenting blir någonsin som man tror.

Helt sjukt onödigt att sminka sig igår.
När man för en gångs skull la ner möda på det.
Merde.

Det är astråkigt att vänta på att folk ska vakna eller vad de nu gör. Inte sitter de vid msn i alla fall. Och jag är hungrig.
Ska träffa Carro sen och handla till efterrätt. Men klockan är redan över 15. Så jag vet inte om jag vågar hoppas. Kanske blir som igår kväll, man peppar som fan, men sedan blir man besviken.
Kanske ska skita helt i lund idag? Jag känner inte peppen på något. Peppar inte livet för 5 öre. Sitter på gränsen till att bryta ihop och böla som ett litet barn. Vet inte varför. Kan vara för att mensen kommer på måndag, allting blir så jävla mycket jobbigare då. Jag vet inte.

Det är ett fint jävla skitliv.

Det känns lite som om det inte kommer bli några tacos i lund idag. Inte heller någon banana split till efterrätt. Det känns inte ens som om någon vill träffa mig, känna vid mig. Jag tror jag tänker för mycket. Waaaaay för mycket.

Vet inte vad jag ska göra. Är det lönt att göra sig klar om det ändå inte blir något?
Som sagt, klockan är redan över 15, och det lär ta sin lilla tid för varje person att göra sig klar. Sen måste jag handla och ta mig till lund dessutom. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

(Sakta förtvinar den skepnad som en gång föreställde mig.)

[Bajs]